- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
81

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? (1865) - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KUNNA VI VETA NÅGOT OM GUD?

SI

tände, eller att den vinner visshet och otvivelaktighet?
Vad är vissheten för ett kosteligt ting och huru vinnes
hon ?

’ Vi hava sett, att hon icke kan hämtas från auktoritet,
utan ’att man för hennes vinnande nödvändigt blir
visad tillbaka till saken själv. Hurudan skall då den
sak Vara, på vilken jag icke längre skall kunna tvivla?

Om jag går ut att promenera i skymningen och, när
jag kommer till skogsbrynet, jag då framför mig
varsnar en mörk gestalt, vilande vid foten av ett träd,
så tänker jag: detta kan möjligtvis vara en människa,
kanske också en hund eller till och med en
moss-bevuxen sten. Att döma efter mitt synsinnes
vittnesbörd i fråga om den saken, kan det vara lika väl
det ena som det andra, och därföre att det kan vara
detta, kan jag för min del icke vara viss på vilketdera
det är. Några mörka konturer ser jag visserligen av
den där figuren vid trädet, men allt det övriga är
insvept i dunkel. Men om dunklet skingrades, om t. ex.
fullmånen ginge upp där borta över berget på andra
sidan sjön och lyste hit till skogsbrynet, månne jag då
skulle förbliva i samma ovisshet? Visserligen icke.
De mörka konturerna skulle då fyllas med ett för ögat
skönjbart innehåll, och jag skulle kunna se, att den där
figuren vore varken en människa eller en hund eller
en sten, utan en gammal murknad stubbe. Jag skulle
icke längre stanna i något tvivelsmål angående den
saken. Vårföre? Ty jag hade nu fått klarhet.

Klarheten är just det, som gör, att en kunskap blir
viss. Det dunkla, det oklart uppfattade gömmer uti
sig möjligheten av att vara på flere sätt, och däjrföre
kan man där ej avgöra, vilket som är det rätta. Det

6. — Wikner, I mänsklighetens livsfrågor. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free