- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
90

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? (1865) - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

nu sedan fattas på ett grövre eller finare sätt, ändå
aldrig bleve någon riktig kunskap, eftersom den alltid
vore en förfalskning av verkligheten. Det återstår
då att försöka den första av de tre föreslagna vägarne,
nämligen att låta kunskapen uppkomma därigenom,
att den förnimmande i sitt förnimmande ginge utom
sig själv.

II.

Vi hava försökt tvenne vägar. Låtorn oss också
pröva den tredje. Förnimmandet skulle gå utom sig
självt. Det visar sig redan från början, att denna väg
måtte bliva svårare än någon annan av de förut
föreslagna. Har man väl någonsin sett någonting gå utom
sig självt? Visserligen har man hört sägas om
personer, att de någon gång blivit »utom sig» av vrede,
av förskräckelse eller möjligtvis av glädje. Men för
det första har detta uttryckssätt aldrig åsyftat att vara
någonting annat än en bild, och för det andra har
man aldrig haft något särdeles förtroende till det
vittnesbörd, som blivit avlagt i ett tillstånd av
utomsig-varo. Vad ett sådant tillstånd än måtte föra med sig,
icke har det varit det lugna och klara vetandet, och
det är ju egentligen om detta vi här skulle tala.
Men, som sagt, uttrycket utomsigvaro har aldrig
åsyftat att bliva tolkat efter orden. I en viss mening
skulle en människa visserligen kunna sägas gå utom
sig själv, nämligen i den mening, att hon antingen’
förlorade något av det, som hon förut hade i sig
närvarande, i vilket fall hon ginge utom det, som hon
förut var, i ofullkomlighet; eller också, att hon
förökade vad hon förut hade såsom sitt innehåll, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free