- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
93

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? (1865) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KUNNA VI VETA NÅGOT OM GUD?

93

Enligt det föregående skulle det vara omöjligt att få
en sann kunskap om något, evad det vara må. Denna
dom är hård, så hård, att vi tills vidare vilja glömma
bort den. Och kanske kan saken därmed bliva god
igen. Kanske kunna vi då gripa oss an med vår
teologi och vår filosofi och tills vidare behålla ett
vetande om Gud, åtminstone sålänge som det sista
sorgliga resultatet icke dyker upp igen för vårt
medvetande. Det är ju icke första gången man teologiserar
och filosoferar med obevisade förutsättningar och
köper sina kunskaper om ett med glömska av ett
annat.

Vi fråga därföre: antaget, att vi i allmänhet äga
förmågan av sanna kunskaper, kunna vi då veta något
om Gud ? Hörer Han till det slag av varelser, om vilka
ett vetande för oss är möjligt? — Denna fråga innebär
tvenne: kunna vi äga någon slags kunskap om
Gud? och kunna vi om Honom äga det slags kunskap,
som kallas vetande? — allt under förutsättning, att
det finnes ting och varelser, om vilka vi kunna hava
både det ena och det andra.

Det är allmänt antaget, att vi människor kunna äga
en både sann och klar insikt och kunskap om de
ändliga tingen, om det som denna världen tillhörer. Och
hade man icke råkat ut för riktiga sofister, som, i likhet
med vad vi nyss gjort, medelst allehanda
spetsfundigheter vilja ådagalägga, att man ingenting vet, kanske ej
ens att man ingenting vet; så skulle det ju vara en
given sak, att kunskapen om de ändliga tingen är oss
av Försynen medgiven. Ja, även sedan man en stund
lyssnat till sofistens resonnemanger och ett halvt
ögonblick undrat, om det kan vara möjligt, att man icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free