- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
94

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? (1865) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94 I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

kan äga någon kunskap, och att ingenting är till, och
att man icke ens själv är till; så går man ändå sedan
bort med det medvetandet, att man dock icke tappat
bort sig själv och icke heller alla sina kunskaper eller
ens dessas sanning. Man går ut i skogen en vacker
dag, då våren är där, och man hörer fåglarne jubla,
och man ser blommorna svälla i sina knoppar, och
man hörer på avstånd kreaturens bölande, och man
känner med sig själv, att man lever. Icke är detta en
fantasi blott eller en inbillning eller en dröm. Nej,
nej; nog är jag viss, att jag i en sådan stund är
omgiven av en verklighet, sofisterna och filosoferna må
säga vad de vilja. Jag har ju friska ögon och öppna
öron, min näsa och min tunga äro i vederbörligt skick.
Huru vet jag detta? — Ja, det bryr jag mig alldeles
icke om att utfundera. Det må filosoferna göra, om
de kunna: för mig är det alldeles nog att känna.
Och känner gör jag.

Men helt oförmärkt ledes jag över från naturens
betraktande till tanken på det eviga och på Gud, som
säges hava skapat allt detta sköna och ännu
uppehåller det. Det skall vara Hans ande, som svävar
mellan blommor på vårvind, och det skall vara Hans
stämma, som talar till mig, när jag tycker mig höra en
suck gå från naturens bröst och ibland från mitt eget.
Det skall också vara Hans stämma som talar ur den
där gamla, stora, underliga boken, som har ett så
eget språk och om vilken man säger, att hon visar
vägen till livet. Det skall vara — — ja, det skall
vara, men huru vet man allt detta? Har man sett det
med sina ögon? Nej. Har man känt det? Ja. Men
denna känsla kan dock vara inbillning. Man kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free