- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
97

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? (1865) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KUNNA VI VETA NÅGOT OM GUD?

97

talas om evigheten. Kan jag fatta henne? Är
hon, vad somliga säga henne vara, en tid utan början
eller åtminstone utan slut, smyger hon sig icke redan
då undan min uppfattning? Jag må i min fantasi
ställa mig inom denna evighet på vilken punkt som
heldst, vid den, där världens morgon gryr, eller den,
där solen vändes i mörker och månen i blod, jag må
kasta min blick framåt eller tillbaka, jag må lägga
tillsammans år efter år, sekler efter sekler, och
millioner gånger fördubbla summan — alltsammans skall
dock mot det hela bliva såsom ett försvinnande intet.
Och skulle evigheten vara ännu ett annat än en oändligt
utspunnen tid, skulle hon vara, vad filosoferna vanligen
säga henne vara, ett n u utan föregående och
efterföljande, utan begynnelse och slut, men också utan
fortgång, ett alltings sammanslutande till ett i en enda
punkt; då räcker min uppfattningsförmåga nästan
ännu mindre till att fatta evigheten. I förra fallet
kunde jag dock i oändlighet fördela hennes rika innehåll
och betrakta något i sänder, och ehuru detta, som jag
då betraktade, i förhållande till det hela blev en
omärklighet, så var det dock i alla fall något; men
här får en sådan sönderdelning icke äga rum, emedan
det vore att fatta evigheten såsom en tid, vilket ju icke
får ske; får jag nu icke sönderdela det oändliga, så
skulle jag fatta allt på en gång, och det kan jag ännu
mindre. Evigheten blir därföre alltid — såsom det
synes — någonting, som överstiger icke blott mina
sinnen, utan min fantasi, min tanke och min djärvaste
aning. Och om jag icke kan fatta evigheten, kan
jag väl då fatta den Evige? Eller är icke Han ännu
mer, än evigheten är? Ligger icke mellan den blotta
7. — W i k n e r, I mänsklighetens livsfrågor. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free