- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
120

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? (1865) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

av vartdera. Bägge äro alltså i varje fall lika verkliga,
och då medförer det ju ingen förlust av verklighet,
om en övergång skulle äga rum från förnummet till
förnimmande, från objektivitet till subjektivitet.

Häruti ligger svårigheten således egentligen icke.
Det verkliga är icke det förnumna i motsats mot
förnimmandet, utan det verkliga är det genom
förnimmandet förnumna. En svårighet kvarstår dock
alltid. Om kunskapen vore en övergång från objektivitet
till subjektivitet, i den mening att det, som förut var
objektivt, nu bleve subjektivt; så må, efter det sagda,
medgivas, att detta icke vore övergång från verklighet
till overklighet, men medgivas måste också, att det
vore övergång från en verklighet till en annan, och
detta är alldeles tillräckligt för att göra kunskapen
omöjlig. En kunskap, på detta sätt förklarad, vore
visserligen, ehuru någonting subjektivt, tillika något
verkligt, men en annan verklighet än objektivitetens;
och det var ju likväl denna, som jag genom kunskapen
ville komma åt.

Vi hade således rätt i att förklara denna väg omöjlig.
Och lika rätt var det utan tvivel att fälla samma dom
över den tredje av de nyss prövade utvägarne,
förnimmandets utgående utöver sig självt.
Det är en given sak, att detta utgående utöver sig
självt antingen skulle tillåta eller icke tillåta, att
förnimmandet därvid behölle sin karaktär av
förnimmande. I förra fallet skulle förnimmandet vara sig
självt, även sedan det hade gått utöver sig självt,
och detta är icke möjligt. I senare fallet skulle
förnimmandet bliva ett annat än sig självt, nämligen ett
icke-förnimmande, antingen helt och hållet eller
del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free