- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
119

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? (1865) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KUNNA VI VETA NÅGOT OM GUD?

119

dad på den förutsättning, att det senare är det
verkliga i motsats mot det förra, eller att det förra
skulle vara någonting overkligt. Det är nämligen
endast genom uppblandning med overklighet, som det
verkliga kan förlora sin egenskap av att vara verkligt.
Men denna förutsättning torde snart röja sin
haltlös-het. Vad är för mig det verkliga? Är det någonting,
som jag förnimmer, eller något, som jag icke
förnimmer? Naturligtvis det förra, ty det, som jag alldeles
icke förnimmer, är för mig intet. Och vilketdera är för
mig det verkligare, det, som jag förnimmer litet, eller
det jag förnimmer mycket? Naturligtvis det senare.
Men mycket förnimmer jag ju med användning av
mycket förnimmande, och litet med användning av
mindre. Således blir verkligheten större i den mån
förnimmandet därav ökas. Men då kan omöjligen
själva förnimmandet vara en overklighet, emedan själva
overklighetens ökande aldrig kan vara liktydig med
ökande av verkligheten. Men möjligen kunde man
ännu föreställa sig, att ehuru förnimmandet icke vore
den rena overkligheten, så vore det dock o v e r k 1
i-gare än det förnumna, och i sådant fall bleve, det
alltså en minskning av verklighet, om en övergång
från det senare till det förra ägde rum. Med avseende
på detta inkast behöva vi blott erinra om det, som för
varje tänkande människa ligger i klar dag, nämligen
att ingenting kan vara förnummet utan genom ett
förnimmande, att följaktligen för varje moment eller grad
av det förra nödvändigt måste tänkas ett motsvarande
moment eller grad av det senare, eller att ju mera något
är förnummet, desto mera måste då vara förhanden
av förnimmande, och i själva verket precist lika mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free