- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
126

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? (1865) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

skulle hava en ofördunklad klarhet och en oinskränkt
rikedom. Den fullkomliga kunskapen har en oinskränkt
rikedom, endast i det fall att hon förnimmer allt,
och en ofördunklad klarhet, endast i det fall att hon
förnimmer allt klart. Men i den kunskap, som fattar
allt klart, måste klarheten sträcka sig till varje moment
av innehållet eller sammanfalla med innehållet,
emedan, om detta icke vore händelsen, alltid av innehållet
skulle finnas något, som fölle utom klarheten och
sålunda vore oklart. I den fullständiga och
fullkomliga kunskapen faller således klarheten tillsammans
med innehållets rikedom: klarhet och rikedom äro
där icke åtskilda.

Den ofullkomliga kunskapen visar sin ofullkomlighet
genom att från varandra söndra klarhet och rikedom1.
Hon köper den ene på den andres bekostnad. Hon är
känsla, rik, men oklar; hon är tanke, klar, men
fattig. Om nu den fullkomliga kunskapen är
identiteten av klarhet och rikedom, så är frånvaron av
denna identitet, således känslans oklarhet och tankens
fattigdiom eller abstrakta natur, frånvaro av kunskap.

Och ville jag även här fråga, vad man brukar kalla
kunskapen i den punkt, där hon är identitet av klarhet
och rikedom, så blir svaret också denna gång: Jag,
Personen. I mitt Jag är tanke icke skild från
känsla, klarhet icke från rikedom. Den egentliga
kunskapen blir således alltid Personen själv, och den
fullkomliga kunskapen är den fullkomliga Personen.
Vi igenkänna även här Sanningens ord: »Jag är
Sanningen.»

Vi gå nu till användningen av våra härmed vunna
insikter. — Då det är ådagalagt, att kunskapen, i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free