Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
161
man förutsäga på minuten när en solförmörkelse skall
inträffa och huru långt den skall sträcka sig, om icke
den strängaste regelbundenhet såsom en allhärskande
makt genomginge universum? Jag tager denna sten och
kastar honom ut i rymden; varav vet du så säkert,
att han skall stanna därnere —- där du nu såg honom
falla — och vårföre kunde du icke lika gärna tro, att
han skulle taga vägen åt månen? Det var naturens
regelmässighet, som gick dig i borgen, att jordens
attraktionskraft nu som alltid skulle taga ut sin rätt.
Och själva denna det enskildas förgänglighet, som i
dina ögon ser ut såsom ett ont, tror du väl, att den är
en tillfällighet? Jag är säker därom, att, om jag sade
dig, att vi om tvåhundra år — nej det är för litet,
det är sant, Metusalah levde nära tusen — men om jag
sade dig, att du och jag om tvåtusen år skulle komma
hit på Bels berg i Augusti månad för att se efter, om
Hållö fyr ännu stode upprätt därute vid den sydvästra
horisonten, så skulle du svara mig, att det är omöjligt,
eftersom Hållö fyr då förmodligen är borta, och
du och jag då säkert äro borta. Varav är du så
viss på den saken, präst? Är det icke därföre, att
även du måste erkänna naturens regelmässighet och
lagbundenhet även i det, som vi kalla förgängelse?
Och samma lagbundenhet skall du finna i det minsta
som i det största. Men är icke det att följa sin
inneboende lag detsamma som att vara vad man bör; och
om naturen sålunda är just vad hon bör, varför
klandra henne? Nedsätt icke naturen, Erhard, ty henne
älskar jag. Hon är min evigt unga, rena, strålande
gudinna, och att vara präst i hennes tempel — ser du
huru stort det är, Erhard? den bleka stjärnan där-
11. — Wikner, I mänsklighetens livsfrågor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
