- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
162

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

borta, om hon fölle, skulle icke falla utom dess gårdar
— att vara präst i detta tempel, det är mer än att
kläda sig i svart, taga på sig en andäktig min och
läsa legender för en massa folk, som ingenting
begriper.

Hugo, som undertiden flyttat sin svärmiska blick
från månen till honom, som senast talat, gick nu fram
och slog sin arm om Richards hals.

— Tack — sade han — tack för den värma, varmed
du älskar vad du anser vara det högsta. Jag är ej
alltid av din mening, men värme tycker jag om.

— Även jag — genmälte Erhard — ser gärna, att
ett tal kommer från hjärtat. Det är mig ett bevis, att
hjärtat ännu icke stelnat, och i sådant fall är man
åtminstone böjd att hysa större förhoppningar om ett
bättre. Men nog hade jag velat, att vår vän Richard
öppnat sitt hjärta för en bättre gudom än naturens.
Och, för att återgå till vårt resonnemang, allt vad
Richard senast sagt, har ju icke gått ut på någonting
annat än att framhålla naturens regelmässighet.
Naturen följer vissa bestämda lagar. Ja visst; därom äro
vi väl alla ense. Och att denna lagbundenhet även
sträcker sig till den upplösande sidan av naturens
verksamhet i det hela, det nekar jag ej. Men
uppenbarligen är detta ej nog för att rädda naturen från den
förbannelse, om vilken skriften talar, ty det finnes en
viss lagbundenhet även i det onda eller en ond
lagbundenhet. Det torde vara bekant, att de argaste
bovarne äro de som handla mest konsekvent. Men
finns det en lagbundenhet, som är ond, så är det icke
nog att visa, huru någonting är lagbundet, om man
vill ådagalägga att det är ett gott. Naturen kan mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free