Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
Och då naturen, såsom också är sagt, icke kan vara
till själva sitt väsen fördärvad, så måste förgängelsens,
dödens och smärtans lag, som leder sitt ursprung
från naturens eget rena väsen, ej vara någonting ont,
och det, som efter denna lag sker, icke vara någon
förbannelse. Jag medger gärna, att detta för
individerna kan vara obehagligt nog; men det hela eller
naturen själv träffas därav icke: för henne finnes
smärtan och förgängelsen icke till. Individernas bortgång,
generationernas bortsopande, smärtorna och döden,
som träffa de enskilda, äro blott föryngringsprocesser,
utur vilka naturen segrande framgår, alltid lika skön
och lika mäktig. Men det förstås, att för den, som
icke mäktar höja sin blick från det enskilda till det
allmänna och hela, den, vilken, såsom Thorild säger,
blott hyllar »delens filosofi», för honom måste
naturens inrättning förekomma skröplig nog. Det hela
är icke till för delens skull, utan delen är till för det
helas skull. Ej heller är delen någonsin det hela,
och då är det icke underligt, om han råkar ut för
konflikter, när han vill träda i det helas ställe och
hänföra allt till sig. Så gör emedlertid den, som
finner något smärtsamt däri, att han måste gå under
för det helas skull. Det är den inskränkta,
trångbrös-tade uppfattningen, vilken ingen bildad människa
någonsin borde låta komma sig till last.
—- Jag beklagar — genmälte Erhard — att jag icke
kan komma till någon annan åsikt, än den, vilken
Richard anser vara uttryck av en trångbröstad själ. Det
må visserligen medgivas, att, när det en gång så
förhåller sig, att delen icke kan äga bestånd jämte eller uti
det hela, så får delen finna sig i detta sitt öde, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
