- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
179

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATURENS FÖRBANNELSE 179

ser förbannelsen egentligen däri, att allt detta sker
med smärta.

—■ Ja — inföll här mystikern —- denna smärta är
omisskännelig i alla områden av naturens liv. Paulus
talade om en kreaturens suckan, eller rättare om en
skapelsens suckan, och det synes mig, som om det
skulle vara svårt att icke märka den. Jag vill ické tala
om de högre djuren, som marteras av människorna och
av varandra, om oxen, som stönar för plogen, eller
hästen, pom skälver för sin plågares piska — har du sett
en sådan häst i ögat, Richard, utan att känna en
bly-tyngd falla över dina egna skuldror, så vet jag icke,
huru du är beskaffad — men jag vill påminna om några
drag ur den lägre naturen. När Augustidagen är het,
såsom den nyss förgångne, när solen glöder och varje
källåder försinar, så brukar man säga, att naturen suckar
och våndas av hetta. Är detta blott en bild? Jag
tror det ej. När sommarn är förgången och hösten
kommer och lunderna avlövas och nattens vindar gå
genom skogen, är det då blott en bild, om man med
Malmström säger, att då suckar det så tungt uti
skogen? Jag tror det ej. Och när vintern kommer
med sina drivor, och allt står isigt och förfruset,
och nordan viner; ligger det icke en ton av
stickande smärta i hans röst? — Och själva våren––––-

— Förlåt mig, Hugo — avbröt här Richard — om de
fyra årstidernas mystiskt-poetiska betydelse kunde vara
intressant nog att tala, blott icke nu, när jag är med.
Allt det där suckandet, som du tycker dig höra i
naturen, är bara ett eko av dina egna suckar, när du
behagar vara sentimental. Vårföre skulle naturen sucka,
när hon får göra allt vad hon vill, d. v. s. följa i allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free