Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
191
under samtalets fortgång hade inslumrat, straxt efter
sitt eget sista tal om skapelsens suckan. Han såg
blek ut i månskenet, men rent, som ett barns, var
hans ansikte, och den lilla skugga av vemod, som
vilade däröver, var mera ägnad att höja än att förtaga
denna renhet.
— Vakna, Hugo, annars gå vi ifrån dig alla tre —
sade Georg tämmeligen högt.
— Tre — nej — enhet, enhet älskar jag — stammade
Hugo vaknande — ah, jag tror, jag har sovit.
— ja — svarade Georg milt — och drömt nu som
vanligt om den ofattliga ur-enheten — det är en
österlandets dröm, och du är en västerns son.
— En österlandets dröm — upprepade Richard —
passar förträffligt, då vi befinna oss på Bels berg; var
icke Bel en österlandets gud?
— Bel eller Baal var Kaldeernas och Syriernas
solgud — svarade Hugo — när Georg förebrår mig
österländska drömmar, har han då glömt, att solen med
ljuset kommer från öster?
— Från öster kommer även natten.
— Och månen, nattens ljus —
— Denna gång — avbröt Richard — kommer natten
från väster. Se hur mörkt det blir. Låtom oss gå.
En halvtimme senare föll regnet i strömmar och
blixtarne fräste kring bergets topp. Två män, som
kommo från en konventikel i grannskapet, gingo
genom dalen därinunder. Den ene sade till den andre:
ser du, Göran, huru det blixtrar kring Bels-berget?
det ser ut, som om Elia varit där med Baals präster.
— O, att så varit! — svarade den andre. — Ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
