Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
ägde då många föraktare mindre; Kisons bäck skulle då
ännu en gång svälla av de falska profeters blod.
— Var lugn — sade han, som först talat —
hämndens dag skall komma, hämndens och vedergällningens
dag. Men vad kan klockan vara, Göran?
— Det måste vara midnatt.
II.
Följande dag var regnig, och emedan torkan förut
varit långvarig, så var det ingen, som sörjde däröver.
Våra fyra bekanta från gårdagen voro efter intagen
middag församlade i en flygelbyggnad på gården Rye,
en halvtimmes väg från det berg, där vi sist funno
dem tillsammans. Rye var ett älskligt och fridfullt
lantställe, bebott av en ännu älskligare familj. Den
vackra belägenheten vid Åbyfjorden beredde tillfälle
till salta bad, varav främlingar stundom begagnade
sig. De plägade då inackordera sig på Rye. Så hade
våra bekanta gjort, och de hade ej funnit skäl att ångra
sig.
Nu sutto de, som sagt, i den röda flygelbyggnaden,
i ett rum på gaveln. Jag tror, att detta rum
egentligen utgjorde läsrum för familjens två söner; ty i den
lilla boikhylla, som stod till vänster, när man kom
inom dörren, utgjordes det huvudsakliga innehållet av
skolböcker. Hurusomheldst, rummet var nu upplåtet
åt den Platonska profilen, och det hade fallit damm
på skolböckerna.
— Platonikern intog en halvliggande ställning på sin
soffa, och en väldig sjöskumspipa vidrörde ibland!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
