Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
195
— Jag ber ödmjukast, herr filosof; jag vet, att du
och de andra filosoferna ansen Er äga uteslutande
privilegium på rättigheten att tänka; jag tänker,
odh mina lärdomar äro tankar.
— Alldeles; och med vilken förmåga är det, som
du tänker?
— Med tankeförmågan eller förståndet.
— Om du sålunda endast genom förståndet kan
hämta lärdomar ur naturen, skulle då naturen kunna
lämna dig några lärdomar, även utan att förstånd
funnes?
— Nej, herr examinator; täcktes därföre observera,
att jag redan från början sade mig tro på naturen och
det sunda människoförståndet. I förbigående sagt,
torde det senare endast vara en sida av den förra,
— Tills vidare kunna vi lämna den frågan därhän;
huvudsaken är, att det fordras förstånd och tänkande
för att hämta lärdomar även ur naturen, eller med
andra ord, att man måste förstå naturen. Och detta
skall enligt ditt eget medgivande ske genom det sunda
människoförståndet. Vilket är det sunda
människoförståndet?
— Det, som icke blivit bortkollrat av filosofiska
grubblerier.
— Alltså ett förstånd, som blivit bortkollrat av
grubblerier, som icke varit filosofiska utan t. ex.
teologiska eller naturalistiska, det är ännu sunt?
— Ånej, jag menar naturligtvis, att det förstånd är
sunt, som icke blivit bortkollrat alls, det som bibehållit
sin ursprungliga rörlighet, renhet och friskhet.
— Därom håller jag med dig. Men vilket förstånd
tror du väl bibehåller bäst sin rörlighet och friskhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
