Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
— Om det, som vi talte om i natt på Bels berg, om
naturens förbannelse. Det är nu egentligen,
en stridsfråga mellan dig och Erhard, men jag vill i
dag taga del i den striden.
— Du ämnar således ställa dig på Erhards sida?
— Det vill jag ej påstå; men jag vill tillse, att du
icke får rätt. Ty ehuruväl den form, vari Erhard
kläder sin uppfattning av världen och vilken han anser
omistlig, ej väl överensstämmer med den, som jag
ville begagna; så måste jag dock förklara, att hans
ståndpunkt, vad angår andan och innehållet, står
närmare min världsåskådning än din.
— När du talar om din världsåskådning, så menar
du väl egentligen Boströms, vars namn du tillbeder,
Jag finner mycket lätt din frändskap med prästen,
ty såsom han tror på den profeten Jeremias och den
profeten Jonas och den profeten jag vet icke vad, så
tror du på Boström.
— Och du?
— Jag tror på naturen och det sunda
människoförståndet.
— Nå ja, auktoriteterna äro kanske icke så dåliga.
Men när du säger, att du tror på naturen, vill det säga,
att naturen lämnar dig några lärdomar, varpå du tror?
— Ja visst; men naturen har det företrädet framför
så många andra läromästare, att hon icke fordrar en
blind tro, utan ett fritt och öppet förtroende.
— Naturligtvis. Och de lärdomar du hämtar från
naturen, var förvarar du dem?
— I min själ.
— Och under vilken form; såsom känslor, hugskott,
gissningar, fantasier, eller såsom vad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
