Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
bestämma, vart det kommer, eftersom det just är det,
som skall avgöras. Går Erhard in på den saken?
— Alltför gärna. Det ändrar ingenting i min
tankegång.
— Frågan är således den, huruvida jorden med vad
därpå är drabbats av ett ont för syndens skull.
— Ja, och om detta onda ännu är kvar — tilläde
naturalisten.
— Naturligtvis — sade filosofen — således, o m j o
r-den med vad däruppå är är behäftad med
ett ont för syndens skull. Detta är vår stora
fråga. Men jag kan icke hjälpa, att jag ännu
ytterligare måste utsätta mig för vådan att bliva kallad
ordryttare. Det är ännu ett par uttryck, om vilka jag
fruktar att parterna icke äro rätt överens.
— Vilka skulle det väl vara? — frågade Erhard.
— Jag vet icke så noga — svarade Georg — jag
säger blott, att jag fruktar ’så vara förhållandet.
Måhända misstager jag mig. Vi kunna kanske börja med
uttrycket »jorden med allt vad däruppå är». Ett barn
bör kunna begripa, vad därmed menas — tycker du
väl. Kanske. Barnet anser åtskilligt vara mycket
enkelt, varmed mannen under hela sin tid ej kommer
rätt underfund —
— Riktigt — avbröt honom Erhard — därföre är det
också endast med ett barnsligt sinne, som vi kunna
fatta sanningen.
— Men — fortfor filosofen — även om vi kunde vara
barn, så måste vi fästa någon bestämd föreställning
vid uttrycket »jorden och allt vad däruppå är». Det
ena barnet kunde tro, att jorden vore en fyrkantig
skiva eller möjligtvis en rund, och det andra barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
