Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
själar en viss materialitet. Jag var också från början
icke obenägen för denna tanke. Därigenom får jag
ock rätt att räkna djurens själar till det, som på jorden
är, vilket jag gissar att Georg ville bestrida.
— Nåväl — återtog Georg — vi vilja då ett
ögonblick fästa oss vid denna tanke om djursjälens
materialitet. Låtom oss tänka på en viss djursjäl, t. ex. en
hunds. Erkänner du, att en hund har en själ?
— Naturligtvis; i den mening nämligen som Skriften
talar om själ hos djuren; en viss materiell livskraft.
— Tror du, att en hund är mäktig av känslor, t. ex.
av tillgivenhet?
— Det måste medgivas. Hunden är mäktig av en
mycket stark tillgivenhet.
— Låtom oss då tänka en dylik tillgivenhet hos en
viss hund i ett visst ögonblick, t. ex. hos Guy, när han
häromdagen ville försvara den ene av gossarne mot
mig, som låtsade vilja slå denne. Var det verkligt, att
han hyste tillgivenhet för gossen i det ögonblicket?
— Ja visst.
— Alltså var hans tillgivenhet något verkligt, eller
det fanns i det ögonblicket en verklighet, som vi kunde
kalla Guys tillgivenhet. Var fanns denna verklighet?
— Hos hunden naturligtvis.
— Och om du skulle välja mellan hundens kropp
och hundens själ såsom det, varest denna verklighet
vore att söka; var ville du söka den?
— I hans själ.
— Jag tror så med: tillgivenheten var alltså en
verklighet i hundens själ, en verklighet, som icke kan
bortresonneras. Vidare: tror du, att hunden levde
i det ögonblicket?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
