Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
217
så snart man vistas inom området av den jorden
omgivande luftkretsen.
— De onda andar, som »makt hava i vädret», äro
således också på jorden, och icke de allenast, utan
även de goda andar, änglarne, som kringsväva de
trogna, för att tjäna dem, äro då på jorden, och med
allt, som på jorden är, underkastade förbannelse?
— Nej, så menar jag icke. När jag här talar om att
vara på jorden, menar jag att vara på jorden i synlig
måtto.
— Då kommer jag lätt ifrån saken. Varken din själ
eller den varelses själ, om vilken vi förut talade, har
någonsin blivit sedd och kommer heller aldrig att
bliva sedd.
— Du förvillar mig. Jag menar, att man är på
jorden, så snart man, vare sig i synlig eller osynlig
måtto, vistas inom gränserna av den jorden
omgivande luftkretsen.
— Nåväl, vad är det, som avgör, att man är i n o m
den gränsen, och icke utom ? Om vi tänka oss en
punkt, A, på den angivna gränsen, behöver du då icke
ännu en annan punkt för att kunna avgöra, huruvida
en sak, B, befinner sig innanför eller utanför
punkten A?
— Jag behöver nödvändigt en annan punkt.
— Och var är den att söka?
— Sannolikt i jordens medelpunkt.
— Riktigt. B är inom gränsen, med det villkor,
att en linea, som dragés från någon punkt, A, på
gränsen till jordens medelpunkt, kommer att gå
igenom B. Frågan blir då, huruvida detta B kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
