Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
I mänsklighetens livsfrågor
— Nej, jag finner detta resultat högst orimligt
— Och likväl blir detta resultat oundvikligt, ifall
hundens själ skulle vara materiell.
— Jag måste väl då medgiva, att hans själ är andlig
och icke någon materia.
— Då måste du också medgiva, att hundens själ
icke hörer till det, som på jorden är.
— Det är väl ändå icke nödvändigt. Jag är ju
själv på jorden med min andliga själ. Hundens själ
måtte väl icke vara bättre än min?
— Vare det långt ifrån mig, att jag skulle säga dig
en så stor oartighet. Men jag skulle icke tro, att din
själ, eller överhuvud någon själ, med rätta kan sägas
vara på jorden.
— Det vore besynnerligt. Men du kan bevisa
mycket, du, och därföre är det väl möjligt, att du kan
bevisa även detta. För mig och annat ofilosofiskt
folk hjälper det emedlertid icke mycket, vad du i detta
avseende bevisar. Det skall i alla händelser aldrig falla
någon in att betvivla, att han är på jorden, sålänge
han ännu dväljes här i prövningarnes värld.
— Det tror jag alldeles; det betyder nämligen, att
ingen betvivlar att han är på jorden, så länge han är
på jorden. Det finner jag mycket klokt; men det är
just detta »vara på jorden», som måste något närmare
prövas. Vad betyder det att vara på jorden?
— Att vistas på jordens yta.
— Således, om man färdas genom en tunnel eller
seglar uti ett luftskepp, så är man icke på jorden, i
den mening som du ville taga ordet?
— Jo även då. Jag menar, att man är på jorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
