Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
223
punkt, så behöver hon även vara närvarande vid varje
punkt, där någon verkan framträder. Var det ej så?
— Jo, du bevisade det.
— Nuväl, finnes det någon levande kropp, som är
levande blott i en enda punkt?
— Det skulle möjligen kunna hända — låt mig se —
i dödsögonblicket. _ ! ;
— Jag vill icke åtaga mig att avgöra den saken, och
det behöves ej heller. Enligt Erhards teori måste väl
själen i själva dödsögonblicket just vara stadd på
språng för att lämna detta jordiska. Och här är ej
fråga ’om, huru det är, när själen är stadd på
språng, utan huru det förhåller sig, när själen ännu
helt lugnt vistas och bor på jorden. Erkänner du, att,
så länge själen ännu bor i kroppen och kroppen icke
håller på att dö, kroppen då är levande ’i många
punkter?
— Det erkänner jag.
— Om vi då i kroppen tänka oss tvenne från
varandra avlägsnade punkter, som äro levande, tror du, att
de punkterna icke också äro med varandra
sammanbundna genom levande punkter?
— Jo, det anser jag alldeles nödvändigt. Kroppens
liv är e 11 liv, ett helt av liv; och därföre äro tvenne
levande punkter alltid med varandra sammanbundna
med ett levande band.
— Och genom detta sammanbindningsband går en
oavbruten ström av liv; eller med andra ord: varje
punkt på det bandet är levande. Är det ej så?
— Jo visst.
— Nåväl. Nu är det förut medgivet, att kroppens
liv, om det icke rentav är själen själv, åtminstone är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
