Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
I mänsklighetens livsfrågor
något mer och behöver ej säga något mer), så är hon
nödvändigt närvarande i flera.
— Men — invände här naturalisten — emedan jag
gissar, vart du med allt detta vill komma, så vill jag
göra dig vägen litet svårare, genom att sätta en
anmärkning emot dig. Med allt detta synes du endast hava
visat, att själens närvaro i det kroppsliga — om en
sådan närvaro skall tänkas — nödvändigt måste vara en
närvaro i flere punkter, ej blott i en; men dessa
punkter kunde vara avsöndrade från varandra och
ligga en här, en annan där, utan något samband.
— För det ändamål, jag fullföljer — svarade
filosofen — är det mig nog att uppvisa, att om själen är
närvarande i kroppen, så är denna närvaro en närvaro
i flere sammanhängande punkter. På sambandet mellan
dessa har jag hittills ej lagt någon vikt, men Richard
har rätt, att det också måste uppvisas. Richard
erkänner ju, att vi kalla den kropp, vari en själ finnes,
levande?
— Ja — svarade Richard.
— Erkänner du också, att kroppens liv står i ett
oupplösligt samband med själens närvaro, så att om
det vore borta, som vi kalla själ, så vore kroppen död ?
— Det erkännes.
— Är då icke kroppens liv, om icke själen själv,
åtminstone en verkan av själens kraft?
— Jo visst.
— Och det är förut visat, att själens kraft är själen
själv, av vilken kroppens levande beskaffenhet är en
verkan; ävensom att, ifall själen, för att i kroppen
åstadkomma en verkan, behöver vara närvarande i någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
