Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
225
— Då — svarade Erhard — skulle hon, efter vad du
visat, alltid tillika bilda åtminstone en linea.
— Och om själen bildar en linea, har själen då icke,
såsom varje linea, en längd?
— Jo, det kan ej undvikas.
— Den andra möjligheten var, att själen skulle bilda
en linea; den tredje, att hon skulle bilda en yta. Får
själen icke även i dessa fall nödvändigt en längd?
— Jo, det måste erkännas.
— Nu återstår det sista. Den från jordområdets
yttersta gräns till jordens medelpunkt dragna lineen
kunde träffa själen i mer än en punkt. Måste icke då
själen vara närvarande i rummet eller i kroppen uti
flere punkter?
— Jo visst.
— Men det är förut visat, att om själen är
närvarande i flere punkter, så äro dessa sammanhängande
och bilda åtminstone en linea. Alltså blir själen även
i detta fall, om icke en yta eller en kropp, åtminstone
en linea, och får även på detta sätt en längd. Är det
ej så?
— Visserligen.
— I alla möjliga händelser får själen således en
längd, ifall hon skall höra till det som på jorden är.
Är det nu rimligt, att själen skulle hava en viss längd,
kunna uppmätas efter mått och sägas vara så och så
många tum lång?
— Jag erkänner, att det förefaller mig högst
orimligt.
— Då måste du också erkänna, att själen icke kan
räknas till det, som på jorden är, och att överhuvud
ingenting andligt, för såvitt det verkligen är ande,
15. — Wikn er, 1 mänsklighetens livsfrågor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
