Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
kan räknas till det, som på jorden är, emedan allt, som
på jorden är, får en viss längd, men det andliga ej äger
någon längd eller kan mätas efter tumstock.
— Nåväl, jag låter dig då få rätt i denna sak.
— Men huru går det nu med ditt påstående, att allt,
som är på jorden, ävensom jorden själv är förbannad?
Vad kommer detta påstående att betyda? Ingen själ
eller ande drabbas av denna dom, ty om ingen själ
eller ande fingo vi lov att säga, att den är på jorden.
Vad återstår då såsom bärare av denna från synden
sprungna förbannelse?
— Taga vi bort allt det själiska och andliga, så
återstår endast det rent kroppsliga i och på jorden. Det
måste då vara detta, som är förbannat.
— Vi vilja då tills vidare antaga, att det kroppsliga
är förbannat. Om så är, så måste du erkänna, att
förbannelsen hos det kroppsliga är antingen en
verklighet eller en ren overklighet.
— Det erkänner jag, ty det gives ej ett tredje. Och
enligt min åsikt och Skriftens vittnesbörd är den en
verklighet.
— Antaget, att den är en verklighet, är den icke då
en verklighet i materien och hos materien eller det
kroppsliga?
— Visserligen.
— Nu finns det enligt din åsikt två slags
verkligheter, som var för sig äro’ riktigt verkliga: ande och
materia. Är det ej så?
— Jo-
— Nåväl, den verklighet hos det kroppsliga och
materiella, som du kallade förbannelse, vilketdera är
den: ande eller materia?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
