Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
227
— Ande.
— Då skulle ande kunna vara i materia, vara i eller
på jorden; men det hava vi förut funnit omöjligt.
Förbannelsen skulle således vara?
— Materia.
— Men då skulle den såsom all materia äga rummets
dimensioner och kunna vägas efter tyngd eller mätas
efter tumstock; går det för sig?
- Nej.
— Alltså förbannelsen är varken ande eller materia,
och då all verklighet är ett av de tu, så är förbannelsen
ingen verklighet utan en ren overklighet. Och
eftersom förbannelsen skulle vara någonting hos materien
eller det kroppsliga, så skulle den vara en ren
overklighet hos det kroppsliga; d. v. s. det kroppsliga
skulle i sig gömma en ren overklighet. Men det, som
i sig gömmer en ren overklighet, är så till vida självt
overkligt. Det kroppsliga eller materien skulle således
icke vara riktigt verkligt. Det är nu din åsikt, att
materien skulle vara riktigt verklig, emedan du
därigenom vill undvika vad du kallade den falska
idealismen. Alltså förbannelsen kan hos materien icke vara
en overklighet. Förut visades, att den ej heller kan
vara en verklighet hos materien. Den är då hos
piaterien alldeles ingenting eller finnes ej till hos
henne. Jorden med vad däruppå är, för såvitt det är
materiellt, har då ingen förbannelse. Något andligt,
sågo vi, kunde aldrig räknas till det, som på jorden
är. Alltså jorden med vad däruppå är, kan icke träffas
av någon förbannelse. Var finnes då denna
förbannelse, om vilken du talar?
— Förmodligen — svarade Erhard, i det hans mun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
