- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
229

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATURENS FÖRBANNELSE

229

vilja förlägga den. Det blir således därvid, att någon
sådan förbannelse, som den, om vilken vi här
disputerat, alldeles icke finnes. Emedan det var jag, som
från början förfäktade just den satsen, så får jag, med
sorgens beklagande åt min vän prästen, tacka vår vän
filosofen, som på ett så ädelmodigt sätt utfört duellen
med mig, att han nedgjort min motståndare. Därjämte
får jag taga tillbaka en anklagelse, som jag i går på
Bels berg icke just gjorde, men höll på att göra mot
Georgs sätt att skipa rättvisa. Han lät nämligen då,
om jag minnes rätt, Erhards antagande, att naturen
betyder jorden med vad däruppå är, stå såsom giltig
och tilläde, att, om det nu kan uppvisas, att på jorden
finnes förbannelse, så har Erhard rätt och jag, Richard,
orätt. Däremot hade jag velat göra den anmärkningen,
att, om det ock kunde uppvisas, att förbannelse finnes
i naturen, tagen i denna mycket inskränkta betydelse,
så följer därav icke, att också naturen själv vore
förbannad; ty den förbannelse, som man trodde sig finna
på jorden, kunde framstå såsom sådan, just därigenom
att man icke såg jorden med vad däruppå är i dess
sammanhang med den övriga världen, det stora hela,
åt vilket allena jag vill tillerkänna namnet naturen.
Då man nu emedlertid icke funnit någon förbannelse
varken på detta jordklotet eller något annat, så
behöver jag icke göra den anmärkningen. Jag är nöjd
med resultatet och tackar Georg rätt hjärtligt för
hjälpen. Såsom bevis på min tacksamhet skänker jag efter
hela den där affären om pastor Orrgren.

— Jag tackar dig så mycket — sade filosofen — men
jag vet ej rätt, huruvida jag kan begagna mig av <jm
eftergivenhet i detta fall. Det är nog mycket, som vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free