Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
231
tygelse, så skulle du bevisa det, men det måste du
göra enligt logikens lagar, vilkas giltighet skulle
bevisas. Sådant bruka ju filosoferna kalla en cirkel och
anse för ett logiskt fel. Nej, Georg, tron blir för oss
alla det sista. Du har valt att tro på förnuftet eller
förståndet, eller vad I kallen det; jag har valt att tro
på Bibeln — och jag har förvisso med Maria utvalt
den bästa delen.
— Var det Bibeln Maria hade utvalt, när hon hade
valt den bästa delen? — frågade Hugo halvhögt i en
ton, som ej väntade något svar.
— Om det är sant — sade filosofen — att allt det är
tro, som icke kan bevisas, så torde du få rätt; men
det kan väl ännu sättas i fråga, förmodar jag. Ty din
tro är något, som — men vad i all världen vill detta
säga?
— Vad menar hon? — utropade Hugo från sin plats
vid fönstret. — Tante Caroline stående på trappan med
en pinglande klocka i sin svängda hand och med
blicken riktad åt vårt fönster! Det var lustigt.
— Min idé! — sadd naturalisten leende. — Det är
det nya sättet att; underrätta oss om att kaffet väntar.
— Gott, det skall lugna stridslystna sinnen.
III.
På andra sidan om huvudbyggnaden på gården Rye
höjer sig en kulle, kallad Slottet. Man tror att någon
Näsekung där haft sitt residens i fordna dagar; och
det är nog möjligt, ty där finnas spår av raserade
murar och en runt! omkring kullen löpande grav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
