Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
233
— Skall man döma efter sådant, så måste Ni, kusin
Georg, hela tiden haft fatt i en oriktig tråd.
Tan te Agatha, som verkligen ett par sekunder sett
något obelåten ut, återkallade sin fryntliga min medelst
en pris ur sin fyrkantiga silverdosa.
— Det hörer just till min konst såsom filosof — sade
Georg — att söka reda på den riktiga tråden och, när
jag funnit den, hålla’ honom fast.
— Jag är icke vän — svarade Tante Agatha — av
filosofernas sätt att behandla trådar. Deras konst synes
mig egentligen ligga i att lösa opp alla trådarne i
deras finaste fibrer och sedan blanda ihop
alltsammans.
— Ja — sade Richard — hade icke Georg i går gjort
mig en viktig tjänst mot prästen, så skulle jag i dag
instämma i Tante Agathas omdöme.
— Er, kusin Richard — sade Tante Agatha — tycker
jag ännu mindre om. För Er är ingenting heligt. Den
bästa och redigaste härva av det skönaste garn skulle
Ni hava hjärta att avskära med Er jaktkniv, om Ni
för tillfället behövde en tråd. — Men vad tycker Ni
om grevinnan?
Denna fråga hade avseende på den lektyr, med
vilken Richard nu var sysselsatt. Boken, vars blad han
ibland vände, hette »Grevinnan Montreuils händelser».
Det var Tante Agathas enda roman, tryckt i slutet av
förra århundradet och hållen i en mycket uppbygglig
och värdig stil.
— Grevinnan — svarade Richard — är onekligen ett
högst aktningsvärt fruntimmer.
— Ser Ni det, kusin Richard; sade jag icke, att Ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
