Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
skulle tycka om henne? Tack nu, kusin Georg, för
besväret. Ert tålamod är beprövat.
Tante Agatha reste sig för att gå; Richard bjöd
henne armen och ledsagade henne utför den branta
kullen. Georg lade armarne i kors och såg utåt
Sot-näslandet. När Richard kom tillbaka, stod filosofen
försänkt i djupa tankar.
— Vad tänker du på, filosof?
— Å just på ingenting.
— Det är din vanliga sysselsättning, tror jag?
— Kanske, kanske icke.
— Alltid samma krångel. Kanske — kanske icke;
å ena sidan visserligen — å andra sidm likväl; jag
känner det där. Vet du, vad jag tänker?
- Nej.
— Jag tänker på den här grevinnan, som Tante
Agatha tvungit mig att läsa • om; och jag finner det
underligg att hon med sin världsåskådning kunde
känna sig så lycklig och fridfull under alla sina
tämme-ligen hårda missöden.
— Jag har aldrig gjort din grevinnas bekantskap,
men jag förmodar, att hennes ståndpunkt varit den
religiösa kvinnans. I sådant fall ägde hon en verklig
religion. En verklig religion, Richard, gör alltid lycklig.
— Det är just det, som väcker min förvåning. Jag
tycker, att offret av mitt förstånd för den där
religionens vinnande skulle vara ett alltför stort offer för
att jag sedan skulle kunna känna mig harmonisk och
lycklig.
— Vem har då sagt, att grevinnan köpte sin
religiositet på bekostnad av sitt förstånd?
— Är det icke att offra sitt förstånd, om man i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
