Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
jag ej heller på. Ävenså måste du nödvändigt
förkasta Erhards lära om naturens förbannelse.
— Ja, säg mig, filosof, med handen på hjärtat,
finner du icke denna lära vara en galenskap?
— För mig icke, för dig säkert. Men eftersom vi nu
ånyo kommit in på detta kapitel, så vilja vi något
närmare undersöka din ståndpunkt i frågan. Jag tror mig
kunna visa, att den ståndpunkt, på vilken du ställt
dig, är en orimlig ståndpunkt.
— Låt höra.
— Du antager ju först och främst, att naturen är
sammanfattningen av all verklighet, så att utom eller
över naturen ingenting av verklighet låter sig tänkas.
Är det ej så?
— Jo visst.
— Det gäller då vidare att bestämma, vad du menar
med det verkliga, eller vad1 du fordrar av det, som du
vill erkänna såsom ett verkligt. Är det månne för dig
nödvändigt, att det verkliga. skall vara kroppsligt, så
att man om detsamma kan säga, att det är så och så
långt, har den eller den bredden och höjden, o. s. v.?
— Nej, det vill jag ej säga. Jag är ingen vän av den
råa materialismen. En naturlag, t. ex., anser jag vara
en verklighet så god som någon, men en naturlag kan
man icke mäta efter mått av längd och bredd och
höjd.
— Det verkliga behöver således icke vara kropp.
Nuväl, om någonting tänkes utan att finnas
någon-städes, är då det verkligt? Vad ingenstädes, på ingen
plats, finnes, är det verkligt?
— Svårligen. Jag vill, att det verkliga, för att vara
verkligt, någonstädes måste finnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
