Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE 235
världsåskådning inblandar en hel mängd
övernaturliga saker och låter störande ingrepp ske i naturens
eviga, gudomliga lagar?
— Om någon låter dylika ingrepp ske, så var viss
därom, Richard, att han räddar sitt förstånd genom att
skjuta under denna tanke: Det finns en högre tingens
ordning, än den, som1 ligger öppen för vår sinnliga
erfarenhet; det finns högre lagar än naturlagarne;
det finns en högre synpunkt, från vilken allt kan
betraktas, än det timliga livets; och det kan hända, att
vad som, från den lägre synpunkten bedömt, ser ut
som en oregelmässighet eller ett missgrepp, det låter
som ett oumbärligt moment harmoniskt infoga sig i
den världsplan, som från den högre synpunkten träder
i dagen.
— Kanske resonnerar man så. Men själva detta
resonnemang är oberättigat, då det förutsätter
existensen av en högre värld än naturens. Jag kan
icke erkänna en sådan; jag känner ingenting högre än
det högsta, ty jag känner ingenting mera och större
än allt. Naturen är för mig sammanfattningen av allt
verkligt. Allt verkligt, all den rika mångfalden av
växlande företeelser sammanslår jag till en enda enhet,
ställer det i harmoniskt sammanhang med vartannat
och kallar så det hela: natur.
— Och när du sålunda funnit verklighetens allhet,
så kan du sedan varken tänka dig något mera aV
verklighet eller i den funna verkligheten inrymma
någon brist. Det undrar jag ej på. Och att grevinnan
Montreuil, som drömmer om en högre tingens ordning
än naturens, måste förefalla dig oförståndig, det undrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
