- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
239

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATURENS FÖRBANNELSE

239

rummet. Detta rum, vars alla punkter tyngdlagen
fyller, skulle då vara antingen begränsat eller
obegränsat, äga ett slut eller icke. I förra fallet får
tyngdlagen den bestämda storlek, som rummet får, kan
med rummet uppmätas, vilket är orimligt. I senare
fallet blir tyngdlagen med rummet oändligt stor och
kan icke uppmätas i det hela med något givet
längd-eller kubikmått: men detta hindrar icke, att
tyngdlagen delvis kan mätas, såsom det oändliga rummet
kan delvis mätas, och man kan då väl icke om
tyngdlagen i det hela säga, huru stor han är, men dock om
den eller den särskilda tyngdlagen, tyngdlagen
framträdande hos den eller den kroppen — och det är ju
orimligt. Om alltså tyngdlagen för att vara verklig
måste vara någonstädes i rummet, så kunna vi på intet
sätt undvika den orimligheten, att han skulle kunna
mätas efter längd och kubikmått. Då emedlertid
orimligheter måste undvikas, så nödgas vi erkänna, att
tyngdlagens verklighet icke betyder tillvaro någonstädes
i rummet. Då förelägges oss ovillkorligen att välja
mellan följande två möjligheter: antingen är
tyngdlagen icke en verklighet, eller ock finnes det en
verklighet, som icke är någonstädes. Du har själv förut
sagt, att tyngdlagen är en verklighet; vidhåller du
detta påstående?

— Jag måste väl.

— Sannolikt. Ty om det är verkligt, att en sten
faller till jorden, när jag kastar honom, så kan icke det,
till följe varav han faller till jorden, eller det, som har
den verkligheten till följd, självt vara en overklighet.
Det blir således därvid, att vi måste stanna vid det
andra alternativet och erkänna, att vi i och med
tyngd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free