- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
240

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

lagen hava funnit en verklighet, som icke är
någon-städes. Det är alltså icke nödvändigt att vara
någon-städes för att vara verklig. Åtskilligt av det, som du
vill hava räknat till naturen, är således icke på någon
plats eller i något rum, varken i något särskilt sådant
eller i rummet i allmänhet.

— Jag måste erkänna det. Men jag vidhåller i alla
fall min sats, att naturen är sammanfattningen av allt
verkligt. Hon kommer endast till följe av den sista
betraktelsen att utsträckas över rummets gränser.’

— Ja, och det behöver väl knappt sägas, att denna
utsträckning över rummets gränser icke får betyda,
att rummet på vissa bestämda punkter eller i vissa
bestämda lineer slutar, och att det andra, som icke är
i rummet, sedan vidtager på’ andra sidan, varigenom
naturen skulle vara större än rummet. Huru långt
man tänker sig bort i rummet, så är det ingenting som
hindrar, att man icke kan tänka sig ännu längre bort;
d. v. s. rummet äger ingen yttersta gräns och är
följaktligen oändligt stort. Men någonting, som vore
större än det oändligt stora, låter sig ej tänkas. Att
naturen innehåller något, som icke faller inom rummet,
kan följaktligen aldrig betyda, att något av naturen
faller utom rummet, eftersom naturen i sådant fall
skulle vara större än det oändligt stora: utan det
måste innebära, att utav det, som du kallar natur, finnes
åtskilligt, med avseende varpå ett utom och ett i n o m
saknar all betydelse. — Men sedan vi sålunda funnit,
att rummet icke ger någon gräns för det verkliga eller
för det, åt vilket du ville tillerkänna namnet natur, så
kommer jag åter med min nyss gjorda fråga: du kallar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free