Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
241
naturen sammanfattningen av det verkliga — vad är
då för dig det verkliga?
— Om det icke lyckats mig att inom rummets
gränser förlägga verkligheten, så måtte det väl
åtminstone icke kunna jävas, att det verkliga alltid faller i
tiden.
— Det som är verkligt anser du således nödvändigt
böra falla i någon tid, inträffa eller vara någon gång?
— Alldeles; och det lär väl ingen förnuftig
människa kunna neka. Vad som aldrig är, det är ej alls.
Det synes mig vara ett axiom.
— Kanske. Vi skola få tillfälle att närmare
undersöka den saken. Jag vill tills vidare antaga, att
naturen, såsom du vill hava det, betyder allt verkligt, och
att intet verkligt finnes, om det ej någonsin finnes.
Min första fråga blir då den: anser du tiden själv för
en verklighet?
— Tiden? — Ja.
— Naturligtvis; ty om tiden vore en ren
overklighet, så kunde det omöjligen vara ett villkor för en
annan saks verklighet, att hon faller i tiden. Men
när tiden sålunda är en verklighet, och allt verkligt
faller i tiden, då det någon gång måste inträffa; så
måste ju tiden på detta sätt falla i sig själv? Men
betyder icke detta, att. tiden måste omsluta och
begränsa sig själv, d. v. s. vara större än sig själv?
— Nej, filosof, så mente jag det icke. Jag har icke
velat säga någonting mer, än att om en sak är verklig,
så är hon någon gång, åtminstone någon gång,
faller åtminstone i någon punkt av tiden.
Därmed har jag icke velat säga, att hon nödvändigt å
ömse sidor skall begränsas av tid, vilken av henne
16. – Wikner, I mänsklighetens livsfrågor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
