Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
denna negativa insats, och därföre i det hela kan kallas
ett gott.
— Nåväl, jag erkänner då, att, om synden såsom ett
ont har några följder, så äro de också onda, så långt
nämligen som de äro följder av synden och ej av
någonting annat. Och av det, som du senast sagt, inser
jag, att det, vilket i tiden framträder såsom följd,
åtminstone ganska ofta — du skulle kanske säga alltid
— är sammansatt av flere elementer, hämtade från olika
håll, och därföre med avseende på det ena elementet
kan sägas vara följd av ett, och med avseende på det
andra vara följd av ett annat, likväl alltid av ett med
det ifrågavarande elementet lika.
— Alldeles. Men låtom oss nu ställa oss på den
ståndpunkt, du själv föreslagit, där allt verkligt faller
i tiden, men frihet och synd ändå finnes. I ett visst
ögonblick begås en synd av en människa vilken som
heldst. Det kan ju inträffa?
— Ja-
— Och denna synd sker med frihet, efter hon annars
icke vore synd?
— Javisst.
— Och denna synd är ett ont, någonting, som icke
skulle vara?
— Likaledes.
— Denna synd kan då icke vara framkallad av
naturen själv; ty i sådant fall skulle hon vara en följd av
naturens egen verksamhet, och då denna är god, skulle
hon själv vara god, vilket hon ej är. Hon måste
tvärtom vara i strid med naturen, eller hur?
— Förmodligen.
— Nej, helt visst. Ty synden innebär ju, att
någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
