Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
Vore det en annan våg, så företedde havsytan i det
ögonblicket ovillkorligen ett något annat utseende, även
för den, som kunde överskåda det hela; och då vore
havet icke alldeles sådant, som det i den stunden skulle
vara. På samma sätt måste det väl även bliva med
naturen.
— Kanske.
— Ja, helt säkert, Richard. — Om naturen är, såsom
du viil, det högsta, det fullkomliga väsendet, har man
då icke att i henne söka grunden till allt, som i henne
finnes?
— Jo visst, till allt gott, som i henne finnes.
— Är då icke också individualiteten grundad i själva
naturen? Eller tror du, att naturen kunde vara, vad
hon skall vara, individerna förutan ?
— Jag tror, att individualiteten är grundad i
naturens väsen, så att naturen icke kan vara den förutan.
— Då nu naturen är det fullkomliga och fordrar
individualitet; tror du icke också, att denna
individualitet, som hon fordrar, måste vara fullständig
individualitet, så att ett mer av individualitet icke låter
tänka sig?
— Så måste det vara.
— Naturen fordrar således a 11 individualitet. Är nu
den individualiteten tänkbar utan alla individerna?
— Nej.
— Naturen fordrar alltså med nödvändighet alla
individerna, och, enligt det nyss sagda, all individualitet
hos alla individerna. Är nu all individualitet hos alla
individerna tänkbar, om icke varje individ är
fullständigt sin egen individualitet?
=— Naturligtvis icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
