- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
267

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATURENS FÖRBANNELSE

267

nämligen icke likgiltigt, så betyder detta, att i
naturens väsen ligger en oavvislig fordran på en viss
fördelning av det förverkligande arbetet på de särskilda
i detta arbete deltagande individerna; och då kan den
ene icke övertaga den andres arbete utan att göra ett
ingrepp i naturens ursprungliga anordning, varigenom
naturen själv ovillkorligen skulle lida ett intrång. Tror
du nu således, att det för naturen är likgiltigt, vem
som förverkligar, vad som av henne skall
förverkligas?

— Jag skulle nästan tro det. Naturen är, vad en
filosof en gång sade substansen vara: ett hav med
stigande och fallande vågor. Havet vill behålla sitt
kvantum av vatten; men vad bryr sig havet om, vilken
våg som i ett visst ögonblick bär ett visst mått av
dess vatten mot stranden? Hade det icke varit den
böljan, så hade det väl varit en annan, och det hade
varit lika gott.

— Att icke heller denna liknelse skall hjälpa dig,
befarar jag på goda skäl. Låt vara, att naturen är ett
sådant där hav med stigande och fallande böljor.
Naturen är enligt din åsikt det fullkomliga, så att hon
i varje ögonblick är vad hon skulle vara. Överflyttat
på havet, betyder detta, att havet i varje ögonblick
är just vad det skulle vara. Men därtill hörer icke
blott, att havet i det ögonblicket äger ett visst
kvantum av vatten, utan även att de olika vattenpartiklarne
förhålla sig till varandra på ett visst bestämt sätt, att
havsytan äger en viss form, den och ingen annan.
Till denna bestämda form hörer väl även, att i ett
bestämt ögonblick en bestämd punkt av stranden
be-röres av den bestämda vågen, och icke av en annan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free