Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
273
ken ja eller nej; och det roar mig, att icke heller nu
göra det. Man bör lära sig att icke döma, innan
saken väl blivit prövad; och man bör akta sig att
avgöra, huruvida en sak ligger inom eller utom
verklighetens rike, innan man funnit, var gränsen för detta
rike går. Du har hittills låtit denna gräns
sammanfalla med tidens. Oår gränsen där, då kan du vara
viss, att det finnes ingen försoning. Prästerne hava
då orätt, men din glädje över deras nederlag blir nog
dyrköpt. Går gränsen åter icke där, då gäller det att
tillse, vad av verklighet som ligger på andra sidan.
Därtill torde du ännu få rika tillfällen, Richard. Och
låtom oss nu erinra oss, vad som blivit resultatet av
vårt samtal. Försöket att instänga den all-verkliga
naturen inom rummets gränser måste du uppgiva.
Försöket att instänga den all-verkliga naturen inom
tidens gränser ledde antingen till det resultat,
att friheten blev omöjlig och därföre hela den
högre naturen ävensom den fullkomliga naturen själv
olycklig: eller ock att, ifall friheten erkändes, och
därmed även synden, ingen försoning blev möjlig och
en evig förbannelse sålunda komme att vila över en
natur, som dock skulle vara fullkomlig. Orimligheten
i dessa resultater visar, att förutsättningen varit
orimlig. Man kan ej i sanning säga: den all-verkliga
naturen faller inom tidens gränser. Detta betyder då
nödvändigt, att antingen är naturen icke all-realitet, eller
ock’ sträcker hon sig över tidens gränser. Valet mellan
dessa bägge alternativer står dig öppet; men skulle
du välja det senare, så kommer du att åt naturen giva
en betydelse, som av intet språkbruk rättfärdigas.
Skulle du åter vilja kvarstå vid din i dag uttalade
18. — Wikner, l mänsklighetens livsfrågor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
