Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE 289
mande, så vore djuret icke ett djur och människan
icke en människa.
— Det betyder med andra ord, att såväl
djuriskheten som mänskligheten upphör, där förnimmandet
totalt upphör; eller att såväl djuriskheten som
mänskligheten måste falla helt och hållet inom
förnimmandets område. Är det ej så?
— Visserligen.
— Då bör även förhållandet mellan
djuriskheten och mänskligheten, mellan djuriskheten hos
flugan och mänskligheten hos dig falla inom
förnimmandets område, och skillnaden mellan bägge kan
då icke sökas annorstädes än just där. Skillnaden
måste ligga i förnimmandet.
— Det förstår jag.
— För att få reda på den sökta skillnaden hava vi
då naturligtvis att undersöka något närmare detta
område, som vi kalla förnimmandets. Vad återfinner du
för bestämningar i förnimmandet; vad fordras
nödvändigt för att ett förnimmande skall äga rum?
— Det synes mig fordras två saker: en, som
förnimmer, och sedan någonting att förnimma.
— Alldeles. Den förnimmande och det förnumna
— detta är det, som i förnimmandet ingår. Ingår däri
något mera?
— Ja, även förhållandet mellan den förnimmande
och det förnumna synes mig däri böra ingå.
— Tror du då, att detta förhållande innehåller något
nytt, som icke redan förut låg i de bägge, som skulle
vara satta i förhållande till varandra?
— Jag vet ej. — Är det ej så?
— Jag tror icke det. Är icke förhållandet mellan A
19. — Wikner, I mänsklighetens livsfrågor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
