Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
sidan Jaget, Personligheten, fattad såsom grund till
möjligheters förverkligande, eller icke fattad såsom en
sådan grund; allt det, som ligger på-andra sidan, är
natur.
— Vänta dock ett ögonblick, filosof. För att kunna
säga så, måste jag ju veta, att allt det, som faller på
den sidan om gränsen, där naturen icke är, är Jag eller
Person; således måste jag även veta, att det, som du
kallade självständigt, nödvändigt är Jag eller Person.
— Däri har du alldeles rätt. Det torde också kunna
ådagaläggas. Huru bestämde vi betydelsen av det
självständiga?
— Det som är genom sig självt.
— Alldeles. Självständigt är väl ursprungligen det,
som kan stå för sig självt, uppbära sig självt. Den
begreppsmässiga betydelsen blir då det, som för tanken
kan stå för sig självt; det, som är genom sig självt.
Huru tror du, Richard, detta, som är genom sig självt,
måste väl vara?
— Naturligtvis.
— Och om det är, måste det då icke förn i m mas?
— Jag vet ej, om det är nödvändigt.
— Det borde du dock kunna inse. Kan man tala
om det, som man alldeles icke förnimmer? Kan du
t. ex. tala om en häst, utan att ha förnimmelse av en
häst?
— Jag kan tala om en häst utan att förnimma en
verklig häst.
— Ja, därmed menar du ingenting annat, än att du
kan tala om en häst, utan att han är till för något av
dina sinnen. Men när jag säger förnimma, så menar
jag därmed uppfatta i allmänhet, utan att fästa mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
