Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE 301
vid någon särskild art av uppfattning. Om du också
icke fattar hästen med något av dina sinnen, så följer
därav alltså icke, att du ej förnimmer honom, ty du kan
förnimma honom med din fantasi, din tanke eller
vad-heldst du äger av andra uppfattningsformer än
sinnena.
— Nuväl, jag medger då, att jag icke kan tala om
en häst utan att också på något sätt förnimma det,
som jag med ordet häst vill uttrycka.
— Kan du tala om något annat utan att också
förnimma det?
— Något — nej; men. kanske intet?
— Även när du talar om intet, och verkligen menar
vad du säger, så förnimmer du så till vida intet,
eller intet förnimmes av dig.
— Jag medger då, att man endast kan tala om det,
som man förnimmer.
— Nu kan du tala om varat; alltså?
— Alltså måste jag förnimma varat.
— Och då måste det nödvändigt förnimmas — icke
sant?
— Naturligtvis.
— Och då måste det väl också förnimmas av någon?
— Javisst.
— Varat måste för att vara förnimmas av någon; det
självständiga är ett vara: alltså?
— Alltså måste det självständiga förnimmas av
någon.
— Riktigt. Frågan blir nu den: av vem skall det
självständiga förnimmas? Säg mig är ej det
förnumna genom den, som förnimmer detsamma?
— Det tror jag nästan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
