Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
— Att hon är grunden och upphovet till varje annan
negativitet, varje annan ofullkomlighet, varje annan
brist.
— Äro då icke också dessa negati vite ter, dessa
ofullkomligheter och brister till för syndens skull?
— Det äro de.
— Nuyäl, finnas nu någonstädes dessa negativiteter,
ofullkomligheter och brister?
— Ja, det kan ej nekas.
— Och var finnas de — inom den självständiga och
fria världen eller inom den ofria?
— Inom den ofria, då ju denna är lägre än den fria
och självständiga.
— Meij den ofria världen var just detsamma som
naturen. Vad följer därav?
— Att i naturen finnas ofullkomligheter för syndens
skull.
— Men är icke ofullkomligheten också ett ont?
— Det tror jag.
— Ja, ty ont är det, som icke är gott, och verkligen
gott är endast det sanna varat, den personliga världen, i
förhållande vartill ofullkomligheten just är
ofullkomlighet. Naturen innehåller således verkligen ett ont
för syndens skull; ja allt ont, allt ofullkomligt, som i
naturen finnes, är där för syndens skull.
. — Därav :— inföll här Hugo, som hela tiden suttit
tyst och uppmärksam — kunna vi då förstå, vårföre så
många världsåsikter vilja förklara världens uppkomst
såsom ett avfall eller} kanske rättare såsom följden av
ett avfall.
— Ja — återtog Georg — och kan du då också säga
mig, yad. som varit det oriktiga i en sådan åsikt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
