Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
307
utom den ändliga personligheten fallande tillräcklig
grund, d. v. s. vi hade en synd. Denna skulle nu,
enligt förutsättningen, vara en större negation av
personligheten än synden; men det är omöjligt. Den
negation av personlighet, som vore större än synden,
måste alltså falla utom den ändliga personligheten’.
Finnes den, så finnes den utom den ändliga
personligheten och vore syndens tillräckliga grund. Då nu,
enligt syndens definition, synden icke får äga en utom
personligheten liggande grund — vad följer?
— Att ingen större negation av personligheten finnes
än synden.
— Riktigt. Men är icke personligheten av oss erkänd
såsom det högsta varat, den fullständiga realiteten?
— Jo.
— Och är icke varje negation negationen av det
högsta?
— Jo.
— Således är varje negation negation av
personlighet; i varje negation är det personlighet, som är
negerad. Då nu varje negation är negation av
personlighet, men ingen negation av personlighet är större
än synden — vad följer därav?
— Att synden är den största av alla negationer.
— Nuväl, den största av alla negationer innehåller
den icke i sig alla mindre, så många som kunna
tänkas?
— Naturligtvis.
— Och dessa äga då i den sin grund, äro till genom
den ?
— Ja visst.
— Vad följer härav med avseende på synden ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
