- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
312

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

enskildes synd eller såsom sammanfattningen av alla
enskildas synder, så förer hon med sig visserligen icke
alla naturens ofullkomligheter men dock sådana, som
ligga de individuella och personliga varelserna närmast.

Till denna insikt skulle vi kunnat komma på en ännu
enklare väg. Naturen är det ofria. Synden är, det
erkänna alla, frihetens missbruk. Följden av frihetens
missbruk kan icke vara frihet, utan nödvändigt ofrihet,
men tydligen en ofrihet, som bort vara frihet. Detta
är en motsägelse, en disharmoni. Denna disharmoni
måste, såsom varande ofrihet, falla inom det ofria,
d. v. s. naturen. Naturen träffas således nödvändigt
av ett ont för syndens skull.

Frågan om det är rättvist, att naturen på sådant sätt
drabbas av ett ont, vartill hon själv ej gömmer grunden,
måste besvaras genom’ en undersökning av vad naturen,
såsom det ofria, närmare är. En sådan undersökning,
om vi företoge den, skulle leda oss till den insikt, att
naturen, såsom det ofria, också är det osjälvständiga,
något, som icke är genom sig självt utan genom ett
annat, har själva sitt vara genom ett annat. Men det,
som har själva sitt vara genom ett annat, har ickè heller
genom sig självt eller i och för sig någon rätt att
åberopa emot ett annat. Att synden innebär ett
våldförande av naturen, kan ej nekas; men hon är ej detta i
första hand utan i andra. I första hand är hon ett våld
mot personligheten, den, fria personligheten; vårföre det
ock är personligheten, som i första rummet måste
uppresa sig mot synden. Däri ligger ock, att hjälpen mot
synden ej kan vara en natur-hjälp utan en personlig
hjälp. Naturen erbjuder inga tillräckliga hjälpmedel;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free