- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
313

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATURENS FÖRBANNELSE 313

det fordras ett det evigas och personligas omedelbara
ingripande, en ny födelse.

En annan uppgift kunde bliva, att lösa dualismen
mellan personligheten och det moraliskt onda eller synden,
en dualism, från vilken vi i det föregående utgått såsom
given. Denna uppgift skulle leda oss in på
metafysiken, och därtill är här ej tillfälle. Förslagsvis må dock
göras en antydning. Alltings princip är personligheten,
vilken såsom vi sett, är identiteten av förnimma och
förnimmas eller av förnimma och vara. Den ändliga
personligheten måste såsom ändlig äga uti sig samma
identitet men också dess motsats differensen. Det
ändliga medvetandet kommer, såsom inrymmande denna
identitet och denna differens, att sväva mellan förnimma
och vara, gå från det ena till det andra, bestämma det
ena efter det andra. Bestämmes förnimmandet efter
varat, så är detta teoretisk verksamhet; i motsatt fall är
verksamheten praktisk. I bägge fallen kvarstår för det
ändliga medvetandet differensen såsom i ena fallet
teoretisk differens, förnimmandets omotsvarighet mot
varat, tankens negation, det falska; och i andra fallet
såsom praktisk differens, varats omotsvarighet mot
förnimmandet, handlingens negation, det onda. Då
inom personlighetens värld, som är den sanna och goda
världen, förnimma är vara och vara är förnimma, så
är en brist i det ena i själva verket alltid en brist i det
andra eller har denna brist såsom sin andra sida. Det
onda är det falska, och det falska är det onda. Bägge
äro satta i och med det ändliga medvetandet. Från
dualismen mellan det ändliga och det oändliga inom sig
självt kan nu visserligen det ändliga medvetandet såsom
ändligt aldrig frigöra sig; men dualismen är i alla fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free