Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Daniel Björck (1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST DANIEL BJÖRCK
325
med sådant, där han kunde få vara med hel och hållen,
jag hade nästan sagt: till både kropp och själ; men
skulle han nu en gång lämna någonting av sin varelse
efter sig, icke blev det fantasien. Så älskade han icke
synnerligen filosofien. Hans klara huvud gjorde även
det filosofiska arbetet, så långt han med detsamma
sysselsatte sig, till en lätt sak; men filosofien hade för
honom icke nog värma.
»Ja, ljust det är, men kallt tillika är det;
gack dock med Gud, ty uppåt, uppåt bär det
mot tankens strålande Akropolis!» —
Så sjöng han en gång till en av sina vänner, när
denne stod vid ingången till tankarnes svala och
luftiga stråt. Ännu mindre var han en vän av
matematiken. Där, om någonstädes, var fantasien bannlyst, och
där, om någonstädes, har det av honom fruktade
tomrummet sin plats. Icke ens historien tilltalade honom
så, som man kunnat vänta det hos en för allt mänskligt
så öppen själ. Sannolikt kände han instinktmässigt
den mot fantasien fientliga fattigdom, som ligger i
varje förgånget faktum såsom blott sådant. Att
någonting blivit ett faktum betyder, att bland de otaliga på
en viss tid givna möjligheterna endast en enda blivit
verklighet med uteslutande av de övriga. Detta är
verkligen någonting både av njugghet och
ofördragsamhet, och Ernst Björck hade sinne varken för det
ena eller det andra. Heldre då leva i det närvarande
och det tillkommande, där de många möjligheterna
ännu sämjas, och där fantasien icke genast tillbakavisas
med historiens kalla: »så var det och icke annorlunda».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
