- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
326

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Daniel Björck (1868)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

Tidigt lockade honom estetiken och teologien. Men
även på dessa områden älskade han inga hårklyverier
och ville icke intvinga fantasien i alltför trånga band.
I allmänhet torde det kunna sägas, att han mer älskade
det sköna än de hittills givna undersökningarna om det
sköna, och att religionen för honom hade större värde
än vidlyftiga redogörelser för hennes innehåll. Ingen
kan förtänka honom detta; och därutinnan låg utan
tvivel icke blott en protest från hans rika fantasi mot
allt utblottat formelväsende, utan lika mycket en
protest från hans rena och klara förstånd mot alla den
pretenderade förståndsmässighetens avvägar.

Ernst Björck var begåvad med ett utomordentligt
rikt formsinne, både när det gällde att uppfatta och
att frambringa. Harmonien och disharmonien i
världen ägde i honom en fin iakttagare, om han ock mera
älskade att uppmärksamma den förra. Även den
omedvetna naturen talade i sina växlande former av ljus och
skugga, värme och svalka, liv och förgängelse, död
och uppståndelse ett för honom väl begripligt språk.
Han har mer än en gång i sina sånger återgivit de toner
hans öra uppfångat, då han låtit det lyssnande luta sig
till naturens barm. Vi hava beundrat honom i denna
punkt; men ännu mera hava vi beundrat den
obegripliga lätthet, med vilken han fann formerna för det,
som framvällde ur hans egen själ. I denna punkt var
han nästan oöverträfflig. Det förekom oss, som om
idéerna redan på förhand stode färdiga, var och en
iklädd sin renaste och skönaste, dräkt, väntande blott
på en vink av det unga snillets finger för att sätta sig i
rörelse. Och huru de rörde sig sedan! Ej en
tillstymmelse av tvång och dock en ända i detaljerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free