- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
327

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Daniel Björck (1868)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERNST DANIEL BJÖRCK

327

genomförd lagbundenhet. Man kände sig genast från
början försatt i den trygga sinnesstämning, med vilken
man motser fortgången av en scenisk framställning, då
skådespelarne äro sina roller vuxna och äro vane att
spela mot varandra. Någon gång tyckte man sig
därvid märka, att utförandet varit bättre än själva
skådespelet. Stundom hade väl detta sin grund däri, att
innehållet varit ett av omständigheterna påtvingat och
blott av godhet till behandling upptaget; ty Ernst
Björck vägrade ej gärna en bön, där det fanns
möjlighet att uppfylla henne, och bönerna uteblevo ej heller.
Stundom kunde det väl ock hända, att det självvalda
ämnet krävde en rikare erfarenhet än den, som stod
den älsklige sångarens ungdom till buds. Någon gång
torde väl också formens påstådda övervikt över
innehållet kunnat reduceras därhän, att innehållet varit av
en så mycket andlig och översinnlig natur, att det
förefallit fattigt för dem, som för dylika ting ej hava ett
så klarsynt öga. Där inblandade sig gärna i Ernst
Björcks sånger ett religiöst element, en ton av barnslig
fromhet, en färg av himmelens rena blå, vilken
sistnämnda lätt kan tyckas vara för mycket enahanda
för ett öga, som alltför länge dröjt vid färgprakten
av somrar och vårar härnere. Det fanns också en och
annan som för den unge skaldens egen skull önskade,
att ett moln någon gång måtte draga fram över hans
himmel. Det molnet uteblev nog icke heller för
honom, ty det utebliver för ingen; författaren av dessa
rader anade någon gång, att det fanns. Men troligt är,
att det snart vek undan, och att han sedan såg
himmelen klar och ren såsom i sin barndoms dagar. Säkert
är imellertid, att han älskade att rikta sin blick just åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free