Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kultur och filosofi i deras förhållande till varandra (1868) - Tredje föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
fund som med mänsklighetens uppfostran haft
någonting att göra. Jag tror ävenledes, att detta drag
lätte-ligen låter sig spåras både i fordna och närvarande
tider, i länder av ganska skiljaktig tro. Men däremot
har det väl aldrig fallit någon uppfostrande social eller
religiös myndighet in, att ett folk i ädelmod och
sedligt handlingssätt någonsin kunde komma till en punkt,
över vilken det vore farligt att låta det gå.
Ännu lättare igenkänna vi denna skillnad mellan vad
jag skulle vilja kalla uppfostringens teoretiska och
praktiska försiktighet, om vi vända oss till det
inskränktare område som vi kalla familjen. En
familjefader skulle omöjligen för sig själv kunna försvara sitt
handlingssätt, ifall han såge sin son med all möjlig
flit sträva att bliva en god och ädel människa och så
i en viss punkt sökte sätta en gräns för denna strävan,
i den mening, att hon ginge för långt. En sådan
strävan kan aldrig gå för långt, ginge hon än genom
kval och död; och att så är förhållandet, är för varje
oförvillat sinne av sig självt så klart, att ingenting i
världen kan vara klarare. Däremot finnes det en mängd
fall, där en fader tror sig vara förbunden att sätta en
gräns för sin sons kunskapstörst. Icke nog med det,
att han söker stävja honom, i händelse hans
kunskaps-begär skulle medföra vådor för hans hälsa; utan det
finns även åtskilliga böcker, som han förbjuder
honom, även om de icke skulle innehålla ett ord av
osanning, det finns vissa saker, som han för honom
förtiger, oaktat de äro rena verkligheter, och det finns
till och med en hos små barn regelmässigt
återkommande fråga, för vilken man uppfunnit ett slags
sanktionerad nödlögn, liksom om vissa sanningar vore så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
