Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kultur och filosofi i deras förhållande till varandra (1868) - Tredje föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTUR OCH FILOSOFI
415
försmått. Icke kände han eller kunde genom sig själv
utleta gåtan av syndens skorpionstyng; icke kunde
han genom sig själv begripa, vårföre den, vilken inför
Gud ville komma framåt, skulle för sig själv gå
tillbaka, såsom kräftan går baklänges, när hon‘vill framåt;
och icke kunde han genom sig själv utleta
hemligheten om lejonet av Juda, vilket besegrat det andra
lejonet, om vilket det heter, att det går omkring och
söker vem det uppsluka må. Och när det för
filosofiens ande icke lyckades att komma till rätta med de
överjordiska realiteterna och han därföre, sökande att
undgå dem, med Faèton närmade sig de jordiska
regionerna, gick det honom bättre än Faèton? Vart
denne sednare närmade sig, vissnade gräset, träden
förtorkade, källorna utsinade, de levande varelserna
försmäktade. Ser det icke just så ut i den värld, över
vilken filosofiens ande gått fram? Huru har han
icke förstått att förjaga all saft och must och liv och
färg och lämna efter sig endast det genomtorra?
Car-tesius sade om djuren, att de voro ingenting annat än
rörliga maskiner; är det icke alldeles filosofernas sätt
att behandla naturens levande fullhet? Det är sagt
om någon i lovprisande mening, att för hans ansikte
flydde jord och himmel: om filosofen kan det sägas
i olycklig mening — för honom fly jord och himmel;
och allt detta, som för den enfaldigt troendes öga
ligger såsom en uppslagen bok, faller för honom
tillsammans såsom det hoprullade pergamentet.
Vad skola vi nu säga om filosofiens vishetssträvan,
när hon leder till sådana resultat? Vore det icke
bäst för filosofen att med Faèton giva sig på nåd och
onåd och huvudstupa kasta sig ut ur sin strålande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
